Vårstädning och anläggning

Det som händer just nu i lotten är vårstädning och lite anläggning. Jag följer smhi.se slaviskt för att passa in vilka dagar jag kan vara där och inte. Och igår var det fint en stund så då fortsatte jag med ett projekt jag påbörjat.

Perennerna ska ju klippas ned på våren och då har jag tänkt att jag ska klippa bort fröställningarna och återanvända stammarna. Så stammarna klippte och knäckte jag och tänker använda klippet som ”halm”gångar.

perennklipp

Jag håller på och bygger upp en ny yta där jordärtskockan varit förut. Där ska jag göra en slags rabatt och odla purjolök och jordgubbar tillsammans. Och bredvid ska en kunna smyga in i lotten.

purjostart

En del stenar samlade för att bli en kant. 

purjoochsmyggång

Det här är från andra hållet där jag grävt ner lite sten och bygger upp som en minimur. Sen har jag lagt perennklippp som ingången bredvid.  

Jag vill ha en massa små smygiga gångar överallt så det ska vara lätt att ta sig fram. Här är precis i början av lotten från en av ingångarna till området. Och det ska här vara lätt att smyga in bakom kornellen (det röda som sticker ut till vänster på bilden) och gå rakt in i lottens gömmor. Pö om pö får jag fylla på med min stenkant och perennklipp. Och det är det som är så kul, att en kan göra olika saker hela tiden och precis vad en känner för i stunden. Stor variation.

Superdag

Idag har jag haft en supermysig dag med den här skatten! Emeli.

Emeli

Hon är en groende trädgårdsnörd liksom jag själv och kan inte tänka sig något bättre en solig söndag än att stå och gräva i en kompost! Aaah 🙂 Idag har det flyttats på just denna. Från två utspridda klickar till ett samlat 3-års system.

kompostyta tomInnan

kompostyta klarEfter

Nu är kretsloppet igång och jag har bara väntat på att få ta tag i detta. Nu kan en gå och gallra ur lite kompostmull till bäddarna, ta täckmaterial från gamla perenner och samla nytt trädgårdsavfall. Allt är ordnat, äntligen. Nu känns det som att allt kan börja på riktigt. Bring it on!

Måsten även för en fobiker

Det är vissa saker som bara ingår i yrket trädgård, vissa saker en bara måste kunna hantera oavsett bakgrund. Vissa behöver inte ens ”hantera” något, det bara är. ”Jag kan lära mig, jag är inte rädd”. Ungefär så har mantrat gått under sommaren som gått. Maskar, larver och sniglar, de har inte varit en del av min vardag tidigare. Låt mig berätta om min bakgrund!

I min familj är man inte ute i onödan. Jag har aldrig varit en ”naturperson” även om jag uppskattat grundskolans skogliga aktiviteter. Men ”levt nära naturen”, det har jag verkligen inte gjort. Har jag träffat på en spindel så har jag sprungit två kilometer åt andra hållet med ett gapskrik dånandes efter mig. Detta gäller även äldre ålder än 20.

Förrförra sommaren när jag bestämde mig för att göra något åt det här odlingsintresset som jag haft pyrandes så läste jag lite diverse trädgårdsböcker. Så fort jag kom in på sidorna Kompost så blev jag lite svettig. Än värre, dök det upp en bild på en mask eller larv så kröp det i hela kroppen. Jag bläddrade fort som attan och var tvungen att tänka bort synen genom att aktivt tänka på något gulligt. Ren äckel var min känsla.

Så börjas det, efter en trädgårdutbildning där jag lärt mig se saker på bild och vet vilken stor roll allt liv i jorden spelar. Då kommer jag till verkligheten. Jorden. Maskarna och alla möjliga kryp. Larver. Små äckliga sniglar. Jag måste vara nära. Ja, det började såklart med små skrik och hopp i smyg av äckel. Min stora utmaning var att lära mig att arbeta sida vid sida med de slemmiga små krypen. Det var bara att öva.

Jag började tänka på hur bra krypen är för jorden, och att se dem är inte ”farligt”. Jag behöver ju inte ta på dem! Jag började lära känna maskarna. De var där. Jag gick kanske till nästa rabatt en stund så masken kunde krypa ner och iväg, så slapp jag störa dem. Men återgick sedan dit och fortsatte. Tillslut kunde jag arbeta sida vid sida med dem. De och jag var på samma yta, jag försökte bara att inte störa (och började naturligtvis prata med daggmaskarna likt jag råkar göra med ALLA ”djur” efter att jag har haft katt). Jag klarade mitt mål, jag är inte längre rädd för dem!

I år gäller en ny utmaning: Hantera mördarsniglarna! Våga se, döda och flytta. Nu kan jag inte bara låta dem vara utan jag måste döda dem och hantera dem. Jag måste plocka upp dem på något vis, helst knipsa av dem bakom huvudet (jag måste alltså LETA efter ett äckligt snigelhuvud med min arma blick, iuuuh!), salta på dem i solen eller stoppa ner dem i en tätt förslutande hink och låta dem ruttna i vatten (blir tydligen en fruktansvärd doft av detta så småningom). Det hela är bara så hiiimla vidrigt! Har redan pratat med tanterna i föreningen om detta och några har sagt att de ska hjälpa mig. Men när de inte är där då?!?!

När jag lärt mig det här ska jag fira stort. Önska mig lycka till, för jag behöver´t!!! (enligt prognoserna som säger att de mått gott denna vinter och rör på sig redan!)

Min stora förebild

Alys Fowler är en fantastiskt intressant människa som skapat en underbar odlingsserie där hon odlar på sin bakgård. Hennes mål är att under en säsong odla så mycket att hon får ut en måltid per dag från sin trädgård. Samtidigt som det ska vara vackert, gärna året om. Det är en väldigt fin serie och den har så himla mycket tips och trix för en odlingsentusiast som jag själv. Jag kan titta på serien om och om igen och ser nya saker hela tiden, så mycket detaljer! Här nedan hittar ni till serien, The edible garden

Förra sommaren gjorde jag egna blomtryck på papper inspirerat av serien, fast i serien gjorde de trycken på tyg. I år hittills har jag gjort odlingsstickor, eller pinnar rättare sagt. Såg det i förbifarten i serien med Alys och tycker det är den ultimata lösningen! Klart en vill ha naturmaterial, och vad är inte mer naturligt än en bit överbliven kvist?!

Odlingspinne

Alys har även gjort kortare klipp med tips på saker och ting för en odlare. I det här klippet nedan går hon bland annat igenom hur man kan starta igång en ny odlingsyta utan att behöva gräva. Det kallas Lasangeodling och innebär att en bygger på lager med kartong, gödsel och jord om vartannat så att gräs och ogräs kvävs samtidigt som en kan börja odla på det översta lagret. Så småningom kommer maskarna ha ätit sig igenom kartongen och en har då en fullgod fin jordbädd utan ogräs att fortsätta odla i, och utan att behöva gräva det minsta! Åh, odlingsmetoder!

Vad har ni för odlings- och trädgårdsinspiration? Berätta och länka gärna!

Zombieinstruktionen

Eller mer vanligt uttryckt, Lathunden. Nu är den ”klar”. Det ser inte mycket ut för världen men den kommer att betyda så himla mycket i sommar när jag jobbar heltid, undervisar någon kväll i veckan och har odlingen i full gång.

”Men är det inte lite överambitiöst? Hur svårt kan det vara, det är väl bara att pilla ner lite frön?!” Ja, det skulle man exempelvis kunna tycka. Jag är dock funtad så att är det inte lite ambitiöst, utmanande och någonting jag kan lära, då är det inget kul! Jag vill ha något att bita i, klura på och att konstruera. Och det här var inte så lite att bita i! För mig är det självklart att odla ekologiskt och därför har jag tittat på olika ekologiska odlingsmetoder. Det finns så mycket jag kan berätta men ska välja mina tankar med omsorg och tydlighet.

odlingsplan

Först så vill jag se till att odlingen får en bra växtföljd, så att inget odlas på samma ställe flera flera år i rad och jorden därmed riskerar att bli jordtrött eller få bestående skadedjur. På den här lotten vet jag ytterst lite om vad som odlats vart och har därför fått utgå från det lilla jag vet. Och då vill jag se vad som passar att odla efter en tidigare kultur. Till exempel så får potatisen sättas i det gamla jordgubbslandet, enligt vad jag lärt mig är en bra växtföljd. Jag vet att det har odlats mycket potatis i lotten så därför får potatisen den nya platsen (jordgubbslandet) så den garanterat inte odlas på samma yta igen. Typ så.

Nästa steg är att på ett ungefär få en och samma växtfamilj på samma bädd, på grund av deras närande eller tärande egenskaper. Men jag vill även samodla olika grödor med sådana växter som kan hjälpa dem att hålla ohyra borta, eller dra upp näring till den andra grödan genom sina olika rotdjup. Så därför kombinerar jag exempelvis purjolök med jordgubbar då de växer bra tillsammans, även om de är från helt olika växtfamiljer. Och efter detta så vill jag på ett ungefär uppskatta mängden plantor jag behöver driva upp, hur mycket som får plats och beräkna det utifrån planterings- och radavstånd.

Jaa, sådär har jag dividerat hit och dit. Så detta lilla färgglada A4-ark är bara toppen av ett isberg av insamlad information och överväganden. Allt är inte enligt konstens alla regler, men åh så skönt det är att ha klart en grundplan som det sedan bara är att följa! Nu får det blir såhär, och nästa år om jag är kvar där så får jag se hur det gått och växla bäddar utifrån detta. Och sen på allt det här, så får vi ju se hur mycket som kommer upp och växer till sig av allt det som jag ska så. En vet aldrig vad som händer, det återstår att se! 🙂